Jag vet inte om det är bara jag men det känns som att jag alltid lagt ner en massa tid på mina vänner. skjutsat dom, funnits där för att prata med dom, festat med dom, funnits där när dom varit ledsna, tom valt dom framför min familj flera gånger mm mm, men det känns som jag inte fått något tillbaka :(

Visst dom har funnits där när jag velat ha nån att prata med, men ingen har fått mig att känna att jag duger som vän för dom. Andra vänner har fått världens hyllningar och gulliga komentarer, men jag ja ne ingenting. Känner mig ganska så världelös. Duger inte jag. Vad har alla de andra kompisarna som inte jag har?

Under flera år har även vänner helt plötsligt bett min fara och flyga... Jag vet fortfarande inte anledningen av en av de gånger det hänt. Vet inte om det är nån annan kompis som blivit avundsjuk och hittat på nån lögn om mig eller nått annat. Folk är ju verkligen kapabla till vad fan som helst!!

Sedan så finns det även dom som är upp över örona förälskade i sina karlar och tror varenda lögn dom säger. En karl ljög till då en av mina närmsta vänner och sa att jag skulle ha flörtat med honom mm, vilket absolut inte var sant. Men hon var så blåögd och trodde på honom. Jaja, den tösen lär ju lära sin läxa snart annars kommer karln hennes krossa hennes hjärta helt, för vad jag hört är det bara en av få lögner som kommit ur hans mun.

Ne jag önskar jag hade en riktigt bra bästa vän som jag skulle betytt lika mycket för som hon/han gjort för mig...
Jag vet att jag förkänar det!!! :(

Ja livet är inget annat än orättvist på alla sätt och vis...

Jag får vara glad att jag har min familj. Dom älskar mig för den jag är och har altid funnits där för mig på alla sätt och vis. Jag är världens lyckligaste som har dom!!! Utan er vore jag INGENTING!!!!!